jamen de såklart! klart som korvspad!
och det finns så många bra anledningar till det. när molnen stryker på och jag börjar få småtråkigt och stiger in i huset mitt på blanka dagen så lovar jag att återkomma men just nu är livet alldeles för mycket HÄR för att de ska bli tid över.
kramis! so long..
mission completed..
min operation gick bra. hela vistelsen gick faktiskt bra. mötte inget som gjorde skitont, och alla var vänliga och sjyssta! de första jag sa på uppvaket.. det var som att nån rullat av mig en mun-kavel... "-jg har ätit mat i smyyyyyyyg!!!!" "-blev det titthålsoperation ändån??" "såg jag fin ut inuti?" och till sist.. "-får jag lov att klä av mig?" det var ju jättevarmt i knästrumpor, mjukbrallor, rock och mrogonrock. och jag fick ligga i liten rock så fint. hualigen. hela dagen hade jag inte ont, men framåt kvällen fick jag ett tryck över revbenen, eller under revbenen. fick en tablett och sa snällt godnatt. idag har det varit lite varierat, lite ont, bytt mot stunder då de inte känns nåt alls. kirurgen informerade hur viktigt det är att vi rör på oss med en gång, helst börja med en timmes motion redan idag, så jag tog fats på de och promenerade till apoteket, till södercentrum för lite inhadnling av bär, juice, turkisk youghurt, proviva, fil och annart gott.
farmor och farfar hämtade mig sedan och körde mig hem till väntande familj. de hade plocka SÅ fina blommor och hemma var det faktiskt.. jättefint. han har gjort ett bra jobb verkar de som för alla var så nöjda :D och tur, för jag hade fått rycket och slitit av håret (typ på honom!) om de sett ut som kriget.
thommy lagade iaf en himla god soppa med cocktailtomater, salt, peppar, olivolja, vitlök och lättgrädde. den var supergod, så de får bli några dagars lunchlåda. jag har även fått i mig 0,5 dl filmjölk till frukost. 5 matskedar sparrissoppa till lunch. lite kaffe. juice. vatten. tomat/vitlökssoppa till middag. och lite skyr youghurt ikväll. känns bra i kroppen och jag njuter verkligen av dehär, att få smaka på allt!
dryckerna är tack och goodbye till nu!
tänker knoppa om mig nu, lägga mig och hoppas jag kan motionera lite så smått och komma igång imon. ska krama och pussa på familjen som väntat längtat ringt och fixat <3
tack för ALL hejdundrande uppmuntran på fb, ni som finns även där, och för alla sms. min mobil har gått varm de senaste dagarna.
vår, kalas & förberedelse.
men mår man bra när de blir grönt och blommar ute eller? barnen har fått bonnabränna och jag har fått solutslag på bröst-bringan. maj gadd. solen är verkligen här! trots att jag går ute hela dagarna så lägger den ju ändå sig inte som en snygg välspridd bränna utan gör fula utslag. vad typiskt! helgen har varit härlig. jag minns knappt vad som hänt sedan sist, men helgen innebar barnkalas för anton och der blev sådär himla mysigt.
antingen var det för att stolar, dynor piff och nyklippt gräsmatta gjorde hela sommarkänslan eller för att hela familjen var tillsmammans på baksidan hela dagen, eller var de helt enkelt för de var ett jättehärligt gäng med ungar som hade jättekul. som vanligt gjorde thommy och jag de enkelt för oss. thommy grillade korv, och jag fixade fram tårta och chokladbollar. tårtan var privat-bagaren tillika gudfadern som gett anton, den var både snygg och god (ja, vad konstigt att jag visste det???????) vi la ut picknickfiltar och picknickbord, man fick grisa och spilla och bara ha det gott. jag fick träffa elin och perlan och de var OJ vad de värmde i min kropp att bara få se henne här hemma igen, glad och pigg och alldeles superfin, som de lilla mirakel hon verkligen är! hennes lilla mor fick kaffe och kaka och gjorde mig gott sällskap på solig filt. det blev några lekar, skattjakt efter godispåsar och ja, de blev helt enkelt enkelt och trivsamt!
Tårtan!
Li märktes knappt under kalaset. var så nöjd på gräset och på filten.
barnen var visst nån annanstans när jag fotade, annars hör de ju till att just födelsedagsbarnet är med på bild (!) hrm.. men efter detta kalasandet vilade vi iaf några timmmar och skrotade i trädgården, sen begav vi oss till elise och jens på öland. vi mumsade (jag veeeet) pannkaka och drack kaffe, barnen lekte med fransyskans 7 miljarder grodyngel och vi andra njöt och babblade hela kvällen! det var trevligt!
jag har några andra grejer att visa:
tach human bridge för den ultimata stolen som passar att ha både ute och inne, både stående och liggande. passar perfekt för li att sitta och plocka/gunga i när man typ.. hänger tvätt eller när man inte orkar plocka småsten ur hennes händer. 75 kr.
thommy byggde både en grind så vi kan ha dörren öppen jämt &&&&& hängde upp Lis gunga i gung/klätteträdet.
hon skrattade högt:
barnen har vart sysselsatta med diverse fiske och kompisar, cyklande så jag har kunnat få sitta HÄR: ja ni fattar vad skönt!
dom cyklar en runda, samlar lite djur elle i bästa fall plockar fina blommor åt lilla mor, sen cyklar dom igen:
och mitt efter alla dessa trevligheter så tänker jag inte skämmas över att erkänna att jag inte alls är duktig. efter att dietisten sa till mig att jag gått ner så otroligt bra, och frågat om jag kunnat följa dieten så eskalerade tillvaron. vA???? har jag ett val?? nu var ju levern så förminskad och dubbla målvikten nådd så jag "unnade"mig mat i helgen, lite av varje för att samla ny energi inför operationen. det var ju att ta saken i egna händer, lite dummt kanske men ingen fara. jag har ju kommit dit jag skulle och mer därtill och på en del sukhus äterm an ända fram till operation. så den här helgen var de inte värst vidare skitsynd om mig! det var jag värd, nu är de fortsatt hårt slit. imonkväll läggs jag in och på onsdag har jag turnummer 4 för min gastric bypass operation!
det viktiga med detta var att INGEN; INGEN absolut ingen fick säga att jag misslyckats. det var de första jag sa till thommy. det är under helt ordnade omständigheter och med fullt medvetet val jag äter nu, INTE för at tjag är sugen eller inte kan hålla mig. bara så att ni vet, de fick familjen veta.. haha. det kändes ju så mkt bättre!
jag har tio gg försökt påbörja nåt jag vill skriva till barnen. jag vet att de är en liten och enkel operation, men OM man skulle vara en av de få procent som stöter på komplikationer så vill jag ju att mina barn får veta och läsa när de blir äldre att de inte var nåt själviskt val, nån jakten-på-skönhet-operation eller så. dom måste ju få veta och förstå att det i förlängningen också är för deras skull, för våran skull. dedär med att man inte skulle överleva ge mig panik, då skulle jag lämna barn och thommy här för att jag ville bli smal. hua. jag måste få skriva av mig OM OM Om OM nåt skulle hända. thommy kommer få några härliga dagar hemma med barnen iaf, full koll på rutiner och dylikt.. ha .. haha.. hahahha. hahaha!
flera av er undrar ang operationen. läs här!
Gastric Bypass – Så går det till
Så här går den till:
Gastric by-pass är en kombination av en liten mage och delvis urkoppling av tunntarmen. Man tvingas till att äta mindre matportioner samtidigt som möjligheterna att ta upp föda minskar. Man ansåg tidigare att denna metod var förenad med allt för stora risker för att användas som förstahandsmetod vid överviktskirurgi. P.g.a. den utmärkta viktnedgången har man på många ställen idag börjat använda den som förstahandsmetod, främst hos kraftigt överviktiga.
Hur operationen går till:
Vid gastric by-pass delar man magsäcken uppe vid övre magmunnen. Därefter tar man en del av tunntarmen och kopplar den till nya lilla magsäcken. Maten som tidigare har passerat genom hela magsäcken och tolvfingertarmen innan den har nått tunntarmen går nu direkt ner i tunntarmen. Metoden kan variera mellan olika sjukhus avseende storlek på den nya magsäcken och avstånden mellan de olika kopplingarna.
Komplikationer:
Alla patienter som opereras kan drabbas av komplikationer. Risken vid enkla ingrepp är naturligtvis mycket liten men finns ändå alltid där. Vid större operationer, som t.ex. gastric by-pass, måste man alltid räkna med att några patienter drabbas av komplikationer. Komplikationer efter gastric by-pass är principiellt av två slag, dels generella komplikationer som kan förekomma efter alla typer av kirurgi, dels komplikationer som är specifika för just detta ingrepp.
De generella komplikationer som inträffar i samband med operationen är t ex sårinfektion, blodpropp, lunginflammation, etc. Man brukar räkna med att någon av dessa komplikationer inträffas hos 1-2% av patienterna. Denna typ av komplikationer kan oftast lätt behandlas och leder sällan till långvariga men. I anslutning till operationen kan även tarmvred (stopp i tarmen) inträffa. Det kan antingen bero på felaktig kosthållning eller sammanväxningar i magen. Ibland behövs en ny operation för att lösa problemet. Den vanligaste sena komplikationen (som inträffar flera månader efter operationen) är ärrbråck. Man kan räkna med att detta uppstår i 5-10 % av fallen. Ett ärrbråck måste vanligen åtgärdas med en ny operation.
En mycket allvarlig komplikation är läckage från de olika suturlinjer (nya förbindelse mellan magsäck – tarm och tarm – tarm) som finns inne i buken. Läckage är en allvarlig komplikation som oftast leder till en ny operation. Läckage inträffar vid 3-5 % av operationerna. Läckage ger ofta långvariga problem med förlängd sjukhusvistelse i flera veckor och antibiotikabehandling.
Sena komplikationer relaterade till gastric by-pass är framför allt magsår och näringsbrist. Magsår uppstår ibland i suturraden mellan den nya lilla magsäcken och tunntarmen. I de flesta fall är dessa magsår relativt enkla att behandla men i enstaka fall kan man behöva operera. Ca 5 % av patienterna får någon gång i efterförloppet ett dylikt magsår.
Dödliga komplikationer är extremt ovanliga men finns och inträffar i ca 1 fall av 1000 opererade.
För och nackdelar:
Gastric by-pass är en operationsmetod som uppvisar mycket bra resultat avseende viktnedgången. Operationen är idag rutin på många av de sjukhus som opererar överviktspatienter och vid en lyckad operation är patienten oftast mycket nöjd.
Källa: Kirurgkliniken
ja, vi får se om jag hinner babbla av mig nåt mer ellerom det är först efteråt. hur som helst så ha en skön dag! jag övergår nu till mental förberedelse! tack för mig!
små mammor..
små mammor finns det gott av. men små värdefulla mammor finns de begränsat av. min egen mamma längtar jag efter varje dag. men dedär mammorna som de finns begränsat av, dom kan vara guld. tex min farmor, hon är en liten mamma, och för vår skull ställer hon alltid upp, kanske ännu mer nu när inte mamma finns hos oss. hon är betydelsefull för mig. min moster, eva, hon tänker också alltid på oss, hon uppmuntrar och hälsar på, hör av sig och tänker på oss. hon är inte bara en moster utan också som en liten mamma för mig. en liten extra liksom. mina små mamma- väninnor är också alltid där för mig och stöttar, roar och inspirerar!
idag var det en annan liten mamma som värmde mitt hjärta. mina fina vänninor systrarna pernbert som jag så gärna dela sällskap med, har en god liten mor på öland. hon hör systrarna prata om mig och jag hör systrarna prata om henne. jag visste med en gång att hon var en såndär mamma-mamma. en mamma carin ungefär. en morig mamma som håller av sin familj, barn och barnbarn så högt och som älskar att sätta dom i första hand. i sommar ska vi åka till denhär lilla mamman och bada i tunna och dricka vin, det är bestämt sedan länge. förra veckan träffade jag denhär lilla mormor med två av sina barnbarn, en frisk fläkt, en frispråkig och vacker kvinna med ögon som glimmrade och sådär "pigg och glad" så man själv blir fylld av energi.
där var hon med sjuka barnbarn i skrinda och bjöd på glass i solskenet. vi förstod ju direkt att vi var vi, och möttes i en liten kram och på bara en liten stund hade jag lättat hela min stressiga själ för stackars henne.
hon var jättefin! verkligen!
idag när jag hälsade på hos emma, fick jag ett litet paket. det var nåt vitt, nåt stickat, en liten kofta och mössa till Li. ååh jag vet inte hur många ggr jag saknat nån som kan sticka nåt fint till henne. jag älskar vitt, det var en superfin kofta och med helt underbara knappar det stog FRIDA på . eller det gjorde de ju inte ordagrannt men dm var ju en SÅN fin detalj. tänk att denna lilla mor har av alla sina fina barn, valt att sticka en underbar liten kofta till mig och li. jag fick liksom dra lite efter andan, jag blev så berörd. tänk att lägga sin tid och lust.. på oss..
det är bland de bästa som finns att beröra en människa, att nå fram utan att egentligen alls beröra rent fysiskt. de gjorde hon idag, jag blev så väldigt varm i kroppen och så glad och tacksam. precis sån var min mamma. tacksam och så otroligt omtänksam, hon ville att alla skulle ha det bra. jag tänkte mycket på mamma idag, och tack du underbara snälla lilla mamma pernbert på öland <3 den bästa pressent vi kunde få.
i sommar ska jag hälsa på dig i ert hus i köpingsvik, jag ska bada i din tunna, dricka massor av vin och ägna en riktigt trevlig kväll ihop med dig och dina superhärliga döttrar! tack snälla!
hoppla..
någon kanske tror att jag har tynat bort, deppat ihop av pulvrig dryck eller rent av rycker håret i frustrationen över gofika & choklad? nej, inget av det. att få halsfluss va tydligen en av de saker som fick mig på direkt fall. jag pallade inte trycket med feber, pulver, halsont och plugg och mammaledigt. men efter att nysta i en sak i taget så är jag på benen igen, jag är frisk, jag är på banan med dryckintag och jag har gjort min första veckas studier. så det känns himla så skönt. igår var jag på inskrivningsbesöket och de kändes skönt, då är de så nära till första anhalten och milstolpen på denna sträckan. operationen! Li var med mig och vi fick träffa sjuksköterska på kirurgen, dietisten, sjugymnast och narkosläkare (som inte bara var trevlig utan även hunk, som sa att kirugen pratat om mig som deras ultimata patient.) man tackar man tackar, bara på den informationen svävade man ju lätt! att jag gått ner elva kilo ( tolv på min våg hemma, känns ju också svävande. tänk att dela ut en tjock li på hela min kropp, ja så såg jag ut för 4 veckor sedan. eller såg ut gjorde jag ju inte, men vägde iaf så.
ja hoppla vad tiden går. nu är det bara en sista lilla helg kvar och på den har vi bara trevligheter att se fram emot. och sedan ett par ynka dagar och sedan äntligen! jo lite pirrig är jag, undrar exakt hur ont jag ska ha när jag vaknar. höll på att svimma när narkosläkaren berättade att man vill ha en så vaken som möjligt, så bli inte förvånad om vi just sätter de sista clipsen eller om du har slangen kvar i halsen när du vaknar. ush, var snyggingen VERKLIGEN tvungen liksom?
I övrigt går en liten medalj till Lilla Li som så snällt slog upp ögonen just i samma stund vi steg in på sjukhuset och sedan tåligt följde mig över hela sjukhuset , och tillbaka, och vidare, och på möte efter möte. hela fm spenderade vi där, och Li fick sträcka på benen mellan varje besök, ta en snabblunch på en hård sjukhussoffa i sjukhuskorridor, leka med sjukhusleksaker, sitta fint i vagnen på mina samtal och ja såå himla bra det blev till slut. varje gång nån pratade med henne (mycket och ofta) flinade hon upp sig med alla småtänder och halva framtandblaffan som är lika stor som alla små tillsammans :)
efter detta var det hämtning av barn, middag (jävla pasta och köttbullar, gud ge mig lite inspiration och intresse!!!) och sen bar de av till simskola. barnen hittade avslitna hyacinter i nybros lilla fontän, och thommy hann hänga med denna gång. vi hade de varmt och svettigt i simhallen. det är härligt att barnen är så stora att de kan bada lite medans man sitter vid sidan om, och de är duktiga att tala om vart de går eller om de är nåt. jag trodde jag gett mig in på för djupt vatten när vi skulle börja simskolehistorien. i omklädningsrummet fixar dom själva o dushar och klär på sig så ja jag har inget att klaga på. alla är ju alltid så nöjda efter simhallen. men uh vad skönt när det är klart och man kan åka spontant utan att ha tider att passa upp på.
måste säga en sak. sist jag var på simsklan och vi hoppade ur bilen hade jag glömt lägga i handbroms, så bilen började rulla medan barnen stuffade ur bilen och jag halvt ute, nästan faller och måste kränga mig in och dra i handbromsen. andas. skämmas. starta bilen och parkera igen. ush och så massa barn på de. då tänkte folk på dendär virriga tajkonmorsan igen. fan att hon ligger så nära till hands jämt! igår kom jag ut i omklädningsrummet med babyskyddet pch naken li i. då hade thommy hennes kläder i väskan som killarna hade på killarnas. så jag kom in i mitt omklädningsrum med naken bebis (varning 1.) leksaker under vagnen som stod landstinget på!! (varninge 2.) (ofrivilligt stulna.) och sist av allt, nybros stolthet och fint planterade hyacinter avslitna från parken och liggandes i min vagn. (varning 3.) och dom var ju inte vi som stal, dom var ju avrivna och vi vänliga själar tog hand om dom för att ställa dom på mitt köksbord.... men åhh. i nybro har man väl snart gjort sitt!
just det. vi hade valborg med. vi firade vid elden.. i sockervaddskö..i en och en halv timma.. -ja vissa traditioner är till för att hållas!
vi har även haft en helg med mysig morgon, då mellankillarna kröp ihop under samma täcke och planerade allt de ska göra i helgen. för de leker väldigt bra när de bara är dom två. det blev en cyklar dag och en smådjur-letar-dag. Li och jag satt på filten i solen brevid. bara en sån sak, då har morgonen börjat på absolut bästa sätt.
thommy och filip var iväg och fiskade med kompisar i lördagskväll. anton var med en kompis på modellflygning och så plötsligt dök ett litet guldtillfälle upp igen för lite eget mys. eddie och jag nattade Li och sedan låg vi i soffan och medans han åt godis dregglade jag och drack vatten. de bästa är att våra barn faktiskt har fått lära sig att denna gången är de inte din tur, utan att man får vänta. dom vet att fiskar filip ena dagen är de antons tur nästa gång osv. det blir inget liv, de är skönt. skule aldrig hålla på och smussla eller känna mig tvungen eller upbunden av att inte kunna göra vadsomhelst för att man är en stor familj. det är skönt, så han såg ist fram emot att ha en mysig em och kväll hemma med mig själv och jag tycker de är viktigt att få vara ensam med mina barn ibland. prata om bara eddies saker och bara ha honom att klia på ryggen eller äta ihop med.
underbart! japp!
kram och hej på er! nu behöver jag fixa morgondoningar!
SMS-inlägg
jag och lilla Li på kosläppet.
skit och dubbelskit!
jag har halsfluss. kan inte svälja. har ont när jag pratar och för att jag är sjuk tycker jag synd om mig själv och borde iaf fått smaka liiiite av familjens spagetti och köttfärssås idag, det luktade så gott. jag saknar mat, att leva " som vanligt". jag längtar tills detta är klart och tills operationen är över.
idag kom jag i mina jeans jag köpte för två år sedan som jag skulle ha som mål, om jag nån gång nånsin gick ner i vikt. provade dom just när jag varit hos kirurgen första gången, gick inte få upp ens, idag kunde jag tom knäppa dom, (allså utan att jag ligger på rygg i sängen, håller andan och ber thommy DRAAAA!) ja de hade inte ens funkat för fyra veckor sedan. men nu har dom suttit på hela dagen.
ja, nu mena jag ju inte att dom sitter som smäcken, dehär är ju de värsta som finns. ush. att se sig själv såhär "naket" men dom är på! hittils nöjer jag mig med det!
som tur är så försöker thommy muntra upp lite då och då. jag fick ett gott te (grädd-apelsin-persika). en blandning som både heter och luktar "harmoni". jag fick också en påse med wiener nougat- kaffe som doftade fredagsmys och lördagsgodis ;)
idag var vi på kosläpp, jag hade tänkt stanna hemma och vila men tycker de är en mysig grej vi gör varje år och vill gärna vara med. så vi dundrade dit. lite enkelt och stilla. barnen strosade glatt med (förrutom när filip och anton absolut betsämt sig för att för egna pengar köpa en kanin för 50kr!) (dom kan INTE göra så bland alla barn, 50 kr har ju barnen så att dom kan betala själva, vi kunde inte ens skylla på att de var för dyrt ju.)
men ja för övrigt så var alla glada lugna och nöjda. dom hoppade i hö, kollade på kossorna som var lyckliga, blev bjudna på bulle med mjölk och varsin tablettask, dom fick klappa småfår, ormar och grisar och när regnet ökade på var vi nöjda och åkte hemåt. nu har filip och thommy åkt till svinö för att fiska. anton har åkt till modellflygningen. li är trött och ska läggas när jag skrivit klart här. så ikväll blir det eddan som får ha mig för sig själv, eller tvärtom :) mysigt och en lugn kväll behövs då jag som sagt inte fått i mig några av mina kostersättningar på mer än 2 dygn nu. ska försöka få i mig en ikväll.
ha en skön kväll.
invägning.............................................
summan av kardemumman: -9 kilo på dyga 3 veckor!
säg nu inte: "jamen dååå behöver du ju inte göra operationen?????!!!!!!!!!!!!!!!!!!"
för det kan ju vara de dummaste jag hört! problemet vore ju ATT börja äta efter en pulver-diet. ja de vet väl alla hur de slutar. pluss 5 kilo istället. jag är ännu taggad och måt bra med pulvret även om jag hoppas att tiden går fort och livet kan bli mer "normalt".
kram!
jävla dålig livsplan
mycket mycket fel!
jag har en den mest usla planeringen och en så förbjudet dålig jävla livsplan! på måndag blir jag motvilligt stundent, lilla tjocka Li likaså. det ska bli jättekul, säkert inte stressande på nåt vis, särskilt inte med 800 kalorier/dag-dieten.
men jag är inte bitter.. låt mig inte vara mammaledig i lugn och ro med massor av pengar och..
eh, just det, det liksom därför jag tänkte sysselsätta mig. ja, just det, nej men, bitter är bara förnamnet!
dedär livspusslet verkar svårt att få ihop så fort de går utanför familje-hemma-livet. gäller de pengar, karriär och arbete ja då är jag tappad från start. jag är ju bara en trygg grå hemma-lus som trivs bäst som det är!
förövrigt, rapporten från näringslivet ser ut såhär: helt okej. drycken smakar lite tradigt och aningen sliskigt. idag blev jag grymmt sugen på tunnbrödsrulle med ost i, somthommy fixat till barnens kvällsmat. grät lite inombords och tänkte slicka på brödet i smyg, men stoppades av thommy som blandat min kvällsmat, modifast choklad-shake. det var sedan istället ju bara att styra över tankarna på onsdag.... en vecka gjord!!! och hejja mig!! och gissa om de lossnat kilon?? förmodligen har dom kilona suttit i brösten och på hjärnan tyvär. i forstättningen sen kan de gärna lossna lite kilon på låren, magen, rumpan, armarna och ja.. typ låren igen.
mer om vikten imon, då ska jag väga in mig och se vad veckan/veckorna gjort för resultat..
för nu måste detta oroliga lilla sinne få ro!
oops !
ja det kan man väl säga. vad jobbigt det är att man jämt ska ha koll på allting. ibland händer det att jag backar på/ in i saker eller nuddar lite sådär, verkligen bara jätte-lite-lätt-nuddar, så att jag med all rätt kan smita iväg utan att begå ett brott. idag satte jag denhär på vita bilen. personligt. thommy fick den med ett sms och just ett litet "oops!"
men de var endå med ett gott samvete jag gjorde det, och de var ett bra "nudd", för dels var de inte buckligt alls eller så fult, i stort sett kan jag bara ta en nagelfil och rugga jämnt, sen tippex:a över. de ser ingen om man kör lagom fort och blinkar med fransorna. nejdå, små skönhetsfel är inge vidare fel.
jo just det, det var de jag skulle säga, det var med gott smavete dels för ett bra "nudd" men allra mest för att thommy den apan parkerade jennies bil härom veckan på en handikapp-parkering och fick hela och o maj gadd 1000 jätte-jävla kronor i böter !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jamen jag vet! han sa direkt: -frida, du kommer döda mig! och jag ville döda honom! jag ville verkligen det!
dehär lilla svarta stråket på framskärmen var ju inget i jämförelse, så med de sista orden tar jag nu och lägger mig tillrätta på ryamattan och ser om jag kan göra en eller möjligen en halv situp med tjockfötterna under soffkanten som den lekman man är.
wish me luck!
sid-sväng och tutt-släng..
lite övningar vore allt på sin plats, den skaen är klar! skulle jag göra såhär skulle huden ramla över ansiktet och antagligen kväva mig. dummt att pröva!
frågan är ju hurdan träning som egentligen är bäst för mig med hud och allt? jag tycker om att promenera. fast jag tänker säga power-walka. de låter så massivt och slitsamt. även att jag tar 3 sakta små steg under tiden jennie tar ett megakliv så sliter jag ju ändå. och tänk så många kliv det blir! 1 timma har jag gått åt gången under denna vecka. simma tänkte jag göra efter simskolan, för simma är också en favorit. i vattnet är man jättesmal och rör sig obehindrat! träning på gym ger mig magont och jag kan inte se när jag skulle ha varken tid elelr råd att pendla in till ett gym i stan.
jag skulle behöva göra några övningar. hemma. jag är rörlig och smidig i kroppen men tror ni jag har en enda muskel? ah, det är ju pinsamt. jag kan göra två situps om jag sätter foten under soffkanten och drar mig upp. jag är som en tung bandspagetti. en kokt. ja och armhävningar sedan.. jag kan inte göra nån! nada! först går knäskålarna upp i smul när jag lägger tyngden på och sen dånar mage och bröst platt fall mot golvet.. armarna är också bandspagetti. det funkar ingenting. springa är ju också lögn, med tunga steg och tung-platta bröst som går i tutt-släng och daskar hjärtat till ett sneslag varje gång jag jag skuttar upp eller skuttar ner. mag-slänget hoppar åt ett annart håll, mer sid-sväng så de blir obalans. springa GÅR om jag håller armarna över tuttarna hyperandas och nästan dör. då blir de på sträckan mellan två lyktstolpar. och då har jag dött. på riktigt.
så finns det någon tro, som har lite tips för övningar, för lite vardagsmuskler och för att hjälpa huden dra ihop sig vid viktminskningen ?
kom gärna med tips!
kärleken..
thommy blandar den fjärde och sista måltiden för dagen.. jordgubbs-shake.. i den stoppar han varsamt frysna jordgubbar och iskross för att göra de lite fredagslyxigt för mig. då jävlar blåser han liv i den glödande kärleken!
det är sånt, och lyckoönskande kommentarer, hejarop och viktminskningen som sporrar nåt så enormt, även om jag gått in i mej själv till 100% för att lyckas!
kram!
mamiiii???!
utvecklingssamtal i em för filip. jag vaknar och ser att den fantastiske lille son jag har hemma är samma individ i skolan, och jag tycker det är härligt att man är sig själv, eller rättare sagt att han är sig själv.
jag blev bara glad och varm i hjärtat över framsteg & tillväxtnad. eva var snäll och vallade de andra tre barnen under tiden. när anton ropar: -mamiiii? uppifrån övervåningen förstår man att de är nåt fjäsk på gång, och vad han inte visste (förräns nu) är att fjäsket går hem! jag känner mig småmatt och är i behov av lite aningens mer energi än de jag får i mig om dagarna nu. så jag svarar snällt att han gärna får ta med pojkarnas mellis-smörgåsar upp och fika framför tv-spelet. vilken snäll mamma va?! dom får mer än jättegärna sitta där en stund och spela med antons nya skylanders-gubbe han fick igår, som dom aldrig hann pröva. Li sover så abslout. då har jag tid att ligga lite här, i soffan och vila kroppen.
när jag var gravid, särskilt på slutet är de viktigt för mig att samla sovtimmar, alltid när de är nåt på gång, som tex stora omställningar, förlossning eler sånt som tar energi, då är de jätteviktigt. jag samlar på mig så mycket sömn och vila som möjligt,för att ha när man behöver reserv. jag känner mig laddad och mår extra bra då.
sista kvällarna har tom soffkvällen prioriterats bort, det är så lätt att man är/blir hungrig där framför tvn och vatten på vatten gör mig bara illamående och sen är de ju inte ärligt skitkul att bara sitta där och kolla på när de andra har fredgasmys och lördagsmys. undrar om jag kan ta en jättepromenad just under den tiden, så slipper jag ens se! ja, det är verkligen så jag kan hålla mig för skratt!
nu hör jag att bebisen inte sover längre, och jag hör pip-röst-eddie som ropar hela tiden: när är de min tur att spela??? när är de min tur?? hur länge är det kvar?? är de min tur att spela?? så jag får väl ställa äggklockan helt enkelt, sen plocka upp och gosa lite med den tjocka bebisen, på golvet, och vänta på nästa dryck av energi!
by the way.. känner mig mycket yngre när barnen kallar mig mamii? lite exotiskt. bra där grabbar och bra där anton som är drivkraften i det!
hej sålänge
om det är värt det ?
hela gårdagen gick bra, men till kvällen kunde jag inte tänka på annart än saker osm jag gillar att äta. nyttigheter som sourcreamchips som dippas i gräddfil. feta&tomatsallad med rödlök och massa salt. kryddig wookad krispig mat. ostig pizza från italia med vitlöksost. jemeeen ni fattar va????!
jag kunde lätt känna att no way, det är INTE värt det, tänk om jag aldrig mer.. vad säger jag.. AALDRIG MER??! shit, shit, tänk om man aldrig mer skulle klara av att äta de man tycker är gott? jag skulle ju inte göra de ofta gicetvis men ALDRIG MER. ja, jag blev nästan lipfärdig. skojar att gummikroppen och dess nerver går på helspänn. jag ville bara sätta igång och lipa. jag stirade rakt ut och kände mig tom-. thommy försökte hitta på saker att muntra upp med men i blixtens hatsighet fick han svar på tal och snärt på fingertopparna, så den stackarn fick inte mycket sagt. jag kände att de kunde nästan inte finnas en enda lösning i världen för mig. va?! dricker man denna pulversoppa i te veckor frivilligt. går omkring och mår illa och skakar. ja de låter ju som århundradets mest dumma! sen ska jag ha ont med, och vara tvunegn att vara på ett sjukhus, kankse sticker dom mig nån gång i onödan, kanske får jag äcklig dryck som jag inte kan svälja. eller tar helt enkelt två-äppel-hög-kirurgen och ramlar av pallen och så vips pang bom klippte han av nåt annart. ja, eller så vaknar man inte fårn sövningen. kanske kissar man ner sig när man är sövd och de skulle ju va hemskt pinsamt. jae, nae. det är ju verkligen inte ok. dessutom skrattar thommy åt mig när jag vill skriva avskedsbrev och testamente (jag äger ju inte mer än några loppismuggar, tandborste, gammal rostbil och några fotoalbum, jo just det, 7 miljoner loppiskoppar) men vadå? ja man vet ju aldrig. nu ska jag gå här både med dödsångest, brevskrivarkramp, HUNGRIG, skakig och frysande. fyfan, för dehär hoppas jag fan fettet dundrar av kroppen!
unna sig har man ju alltid vart bra på i de stora hela och för att göra de hela festligt så brygger jag kaffe som ett lyx, och häller lilla drycken i koppar med rosor på. ja slår jag på stort, som just idag, då får jag ett stort glas iskallt mineralvatten. men vänta.... de största, lördagskvällen.... ett sockerfritt tuggummi.
så ja ni ser där, de är inte så dummt trots allt. och de enda jag kunde tänka på igår va att , JO DET ÄR VÄRT DET, om jag får må bra i kroppen, orka röra mig bättre och kan ha normala klädstrolekar, sund livsstil så är det fanimej värt det. jag känner mig ju som frida fångad i en annan kropp. jag får gå omkring och se ut som nån jag inte är, marknadsföring tant-tält AB. om jag bara tänkte på att kilona på dehär sättet rasar, eller iaf smårullar så är de fan åt rätt håll och värt de alla gånger. jag har nyss gjort rockyroadkaka & nån mintmuffin. vispat grädde och lagt upp frusna hallon och blåbär. det var både en och två ggr jag hade velat smaka elelr doppat ner ett finger iaf, kankse de minsta kunde vara gott nog, pyttelilla lillfingret. nehe, det blev inget med de. jag avundas tillochmed lilla tanten som äter rån, men åh vad gott att tugga på nåt.
men nu känns de iaf bra. nu känns det som glade gudarna och alla småfåglar är med mig! dom ropar hejja hejja och petar på mina tjocka höfter. om jag så ska vika ihop magen, rulla upp brösten,spänna upp ansiktet med hårspännen, tejpa gäddhänget, ja nog fan är det värt det!
ha en skön dag. anton fyller år idag, han har längtat som en tok. idag ska jag ha ett kalas på dagen och efter detta ska jag med lilla gänget till simhallen igen. jahopp.
ja ni fattar dehär med vardagslyx..
varför vara så slanig och dricka såhär:
när man kan dricka såhär:
osocial, goda vänner.
thommy och jag steg upp vid 6.15. härlig morgon att stiga upp innan barnen tillsammans, dusha, ta en kopp kaffe ihop och hämta tidningen i morgonrocken på bygatan. de sistnämnda tar emot.
tillsammans var vi upprymda över denna dag. thommy skakade så glatt min shake, och jag är taggad. en kopp kaffe och 500 munnar vatten senare kändes det helt ok och fit for fight att ta tag i barnens morgon. kläder fram-kläder på. bädda sängar-rulla upp. tvätta-borsta tänder. byta blöja-duka fram. packa väska-packa ytterkläder. duka undan-ge sig iväg. de är morgonrutinerna de, och jag tycker morgonar är gott och mysigt!
det är sällan stim och stress och barnen vet vad som gäller för att komma i tid.
nu har jag lämnat dom och har just kollat igenom mailen och de annonser jag lagt ut, nu ska jag vidare in till stan och handla för kalaset imon. den blivande 6åringens kalas. thommy har ordnat så han kan hänga med till simskolan imon på antons födelsedag då han inte är ledig under självaste släktakalaset.
just nu har jag plötsligt så mycket med mig själv och allt som händer omkring så jag ÄR osocial. tvätthögen är större än innan nu när dom e ute jämt. disken blir massor. motionen är viktigare. simskolan tar tid. läxor ta tid. komma ihåg och fixa tar tid. att ev börja plugga om 2 veckor tar energi i väntan på beslut. lågkaloridieten tar energi. och ja, de händer mycket och efter lovet måste jag landa lite igen. sen är jag nog på banan och träffar er goda vänner mer också!
kram kram
